En sak som kanske inte alla vet, eller förstår fullt ut även om dom vet, är att jag sen många år tillbaka har "låga" perioder. Inte så att jag blir djupt deprimerad och vill avsluta mitt liv, nej nej till det älskar jag livet alltför mycket. Men jag kan känna mig nedstämd och fruktansvärt orkeslös, omotiverad, har svårt att ta mig för och om jag ändå lyckas ta mig för nåt så kan det vara svårt att fullfölja och avsluta. Ganska små uppgifter kan kännas närmast oöverstigliga och få mig att ligga sömnlös på nätterna.

Förmodligen är det många som har lust att säga "Ryck upp dig, det är bara att bestämma sig för att ta tag i saker och sen göra det!" Visst. Ryck upp mig. Men när det inte ens finns motivation till att försöka rycka upp sig, vad gör man då? Jag ser mig omkring på allt som borde göras, stort som smått, och känner bara att näe, jag orkar verkligen inte. Vill bara sova...

Nog är det väl märkligt... När jag nu äntligen börjat blogga igen så står det alldeles still i huvudet och jag har helt plötsligt ingenting att skriva tycks det. Fast egentligen kanske det handlar om min vanliga prestationsångest. Allt jag gör ska vara så bra, allt jag skriver så intressant, helst ska varje nytt inlägg vida överträffa det föregående.

Men eftersom det inte hänt nåt särskilt spännande i mitt liv just idag så får ni här en bild på min middagstallrik. Crème fraichen var lite vild idag.

Trots att det bara är början av mars och dessutom en rätt kall dag så har vårkänslorna börjat spira så smått. (Kanske till och med lite mer än smått? Hihi...)  Sånt tycker jag man gott kan få fira med en glass i solen även om man som jag går på nåt slags LCHF-variant för tillfället. 

  Äre int' vackert så säg...

Jag gillar att dansa, speciellt till latinomusik för det är så sköna rytmer. Men jag insåg för många år sen att jag har mycket att lära  med mitt typiskt svenska hämmade rörelsemönster. Latinos har det i blodet, dom lär sig rytmen och rörelsen redan innan dom föds, vaggade i mammans mage. Jag har sett ettåringar som nyss lärt sig gå dansa betydligt bättre än jag! Både fascinerande och en smula nedslående. Men huvudsaken är väl att man rör sig kan man tänka, och man kan ju dansa hemma när ingen ser...

Expectation:

Reality: