En sak som kanske inte alla vet, eller förstår fullt ut även om dom vet, är att jag sen många år tillbaka har "låga" perioder. Inte så att jag blir djupt deprimerad och vill avsluta mitt liv, nej nej till det älskar jag livet alltför mycket. Men jag kan känna mig nedstämd och fruktansvärt orkeslös, omotiverad, har svårt att ta mig för och om jag ändå lyckas ta mig för nåt så kan det vara svårt att fullfölja och avsluta. Ganska små uppgifter kan kännas närmast oöverstigliga och få mig att ligga sömnlös på nätterna.

Förmodligen är det många som har lust att säga "Ryck upp dig, det är bara att bestämma sig för att ta tag i saker och sen göra det!" Visst. Ryck upp mig. Men när det inte ens finns motivation till att försöka rycka upp sig, vad gör man då? Jag ser mig omkring på allt som borde göras, stort som smått, och känner bara att näe, jag orkar verkligen inte. Vill bara sova...

 

Jo

5 april 2015 00:03

Har jag berättat om perioden när jag tjyvlurade mig själv genom att regelbundet bjuda hem folk för att jag skulle få lite städat?

Mari

22 april 2015 14:54

Haha, ja det har du faktiskt gjort. Kanske vore nåt att ta efter ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det länge sen jag skrev igen... Det har inte saknats uppslag, jag tänker ungefär en gång om dagen att "det där kunde jag skriva ett inlägg om", men det är den där förmågan att ta mig för och slutföra saker som inte är riktigt på topp. Ska förs...

Hade nån vag idé om en ljus, akvarelliknande målning, men den får jag nog ta tag i en annan gång. Den här tavlan blev visserligen ganska ljus, men jag tycks inte kunna låta bli att kludda på massor med färglager... Men det är ju roligt att kludda! Oc...

När jag började med akrylmålning för några år sen så var det mest för att jag skulle ha nåt att hänga upp på väggarna i min nya lägenhet. Jag ville ha nåt som verkligen var jag. Det har blivit rätt många tavlor sen dess, men mina väggar är fortfarand...

Nog är det väl märkligt... När jag nu äntligen börjat blogga igen så står det alldeles still i huvudet och jag har helt plötsligt ingenting att skriva tycks det. Fast egentligen kanske det handlar om min vanliga prestationsångest. Allt jag gör ska va...

Trots att det bara är början av mars och dessutom en rätt kall dag så har vårkänslorna börjat spira så smått. (Kanske till och med lite mer än smått? Hihi...)  Sånt tycker jag man gott kan få fira med en glass i solen även om man som jag går på nåt s...