Nu var det länge sen jag skrev igen... Det har inte saknats uppslag, jag tänker ungefär en gång om dagen att "det där kunde jag skriva ett inlägg om", men det är den där förmågan att ta mig för och slutföra saker som inte är riktigt på topp. Ska försöka bättra mig, jag måste ju inte skriva en roman varenda gång liksom.

Idag ska jag gnälla igen. Det handlar om att jag som  Fas 3:a själv måste betala större delen av mina resor till min "sysselsättningsplats" varje månad. Visst, kanske jag får göra nåt avdrag i deklarationen nästa år, men det hjälper ju inte nu när jag måste punga ut med 600 spänn i månaden i egenavgift för resorna. Man är tvungen att ha en sysselsättningsplats om man ska få några pengar alls, och att då även vara tvungen att betala för att ta sig till tvångsplaceringen stör mig.

Samma sak gäller förvisso även för dom flesta som har ett jobb, dom får ju också betala resorna själva och om dom inte kommer till jobbet så får dom inte heller nån lön. Så på så sätt är det ju inget konstigt. Men jag anser ändå att det är en viss skillnad. Den som har ett arbete har förhoppningsvis en riktig lön och har möjlighet att betala resorna till och från jobbet utan att det innebär en större ekonomisk katastrof. Som Fas 3:a har man inte så mycket att vifta med, så 600 kr i egenavgift per månad känns rejält.

Men man ska väl inte klaga, utan istället vara glad för möjligheten att varje dag få betala för att upprätthålla sin arbetsmoral. (Obs, lika delar sarkasm och ironi i den meningen...)

Det där med upprätthållande av arbetsmoralen är för övrigt ett kapitel för sig, men det tar vi en annan dag.

Ha det gott så länge!

En sak som kanske inte alla vet, eller förstår fullt ut även om dom vet, är att jag sen många år tillbaka har "låga" perioder. Inte så att jag blir djupt deprimerad och vill avsluta mitt liv, nej nej till det älskar jag livet alltför mycket. Men jag kan känna mig nedstämd och fruktansvärt orkeslös, omotiverad, har svårt att ta mig för och om jag ändå lyckas ta mig för nåt så kan det vara svårt att fullfölja och avsluta. Ganska små uppgifter kan kännas närmast oöverstigliga och få mig att ligga sömnlös på nätterna.

Förmodligen är det många som har lust att säga "Ryck upp dig, det är bara att bestämma sig för att ta tag i saker och sen göra det!" Visst. Ryck upp mig. Men när det inte ens finns motivation till att försöka rycka upp sig, vad gör man då? Jag ser mig omkring på allt som borde göras, stort som smått, och känner bara att näe, jag orkar verkligen inte. Vill bara sova...

För det mesta brukar jag försöka hålla humöret uppe, men ibland lyckas jag inte riktigt utan känner istället ett stort behov av att bara vräka ur mig vad jag tycker om ett eller annat. För att göra det lättare för er läsare kommer såna inlägg att ha rubriken Gnäll och dom kommer även att samlas under kategorin Gnäll. Så gillar du inte gnäll, läs inte dom inläggen helt enkelt!