Nu var det länge sen jag skrev igen... Det har inte saknats uppslag, jag tänker ungefär en gång om dagen att "det där kunde jag skriva ett inlägg om", men det är den där förmågan att ta mig för och slutföra saker som inte är riktigt på topp. Ska försöka bättra mig, jag måste ju inte skriva en roman varenda gång liksom.

Idag ska jag gnälla igen. Det handlar om att jag som  Fas 3:a själv måste betala större delen av mina resor till min "sysselsättningsplats" varje månad. Visst, kanske jag får göra nåt avdrag i deklarationen nästa år, men det hjälper ju inte nu när jag måste punga ut med 600 spänn i månaden i egenavgift för resorna. Man är tvungen att ha en sysselsättningsplats om man ska få några pengar alls, och att då även vara tvungen att betala för att ta sig till tvångsplaceringen stör mig.

Samma sak gäller förvisso även för dom flesta som har ett jobb, dom får ju också betala resorna själva och om dom inte kommer till jobbet så får dom inte heller nån lön. Så på så sätt är det ju inget konstigt. Men jag anser ändå att det är en viss skillnad. Den som har ett arbete har förhoppningsvis en riktig lön och har möjlighet att betala resorna till och från jobbet utan att det innebär en större ekonomisk katastrof. Som Fas 3:a har man inte så mycket att vifta med, så 600 kr i egenavgift per månad känns rejält.

Men man ska väl inte klaga, utan istället vara glad för möjligheten att varje dag få betala för att upprätthålla sin arbetsmoral. (Obs, lika delar sarkasm och ironi i den meningen...)

Det där med upprätthållande av arbetsmoralen är för övrigt ett kapitel för sig, men det tar vi en annan dag.

Ha det gott så länge!